Chinni

Igår hade vi vårt frejasamtal. Det var ett informationsmöte om fosterdiagnostik. Där berättade barnmorskan om de olika möjligheterna vi har. Så nu har jag och Lovi lite att fundera över helgen. 

 

I början så sa vi att vi ska gå med på allt som erbjuds. Men nu när jag har läst på om fosterdiagnostik så har jag blivit så jävla osäker. Självklart vill jag kolla så att allt är bra med fostret. Men min rädsla (som alla andra säkert har) är att något ska vara fel. Men man ska inte gå runt och tro det värsta. Men det är så svårt. Det sägs att allt som en mamma upplever kan fostret känna av. Så jag försöker att vara så lugn som möjligt, men Gud så svårt! Så när jag hade läst på lite och frågat nära och kära så sa jag faktiskt nej till fosterdiagnostik för att jag har varit ganska förvirrad och tror att detta kommer att göra mig med förvirrad. Men efter mötet igår så insåg jag att man kan göra bara ultraljud. Och om man har förhöjd risk så måste man inte göra fostervattensprov. Och det känns skönt för det är ju det provet jag verkligen inte vill göra (vanligt med missfall då). Så då tänkte vi att vi gör bara ett ultraljud och oavsett resultat så stannar vi där. Men nu tänkte jag, ja som ni märker så tänks det en hel del här, vad händer om resultatet är hög? Då kommer jag att tänka på det under de resterande månaderna att man har ett annorlunda bebis i magen. Gaaaah!!! Helst av allt vi jag göra ett den första steget, så man kan kolla så allt är bra med mig och med bebben, men jag vill inte få något resultat så. Men det går säkert inte. Så nu har vi en massa att tänka över under helgen...