21 (20+1)
Jag blir så arg på mig själv. Jag vet inte vad som har hänt. Men jag har blivit så sjukt bitter. Allt som inte går min väg gör mig galen. Vissa skyller på graviditeten. Men jag som njuter till fullo av min graviditet. Älskar min graviditet! Hur kan det då komma sig att jag är så bitter?
Har jag levt i en bubbla?
Har jag tillfredsställt andra att när de inte gör något för mig så blir jag galen?
Blir jag utnyttjad?
Oavsett vad det är så blir jag galen på folk.
Folk som hör av sig på sina villkor.
Folk som säger att de bryr sig men visar inget.
Folk som pratar så mycket att de inte hör en.
Hur kan detta vara möjligt. Händer det bara mig? Börjar jag go nuts?
Hur som haver så har jag bestämt mig för att bry mig mindre. Jag har ett liv i mig som jag måste tänka på. Kan inte grubbla på kompisar som inte vill vara min vän. So from now on sätter jag mig själv och mitt liv i första hand. Jag har aldrig gjort det förr, då jag alltid tänker på andra och deras bästa. Men nu kommer jag att göra det.
Jag måste säga att jag har varit lite feg den senaste tiden och inte sagt vad jag tycket, vilket jag brukar göra. Men nu ska jag börja med det. Klarar ni inte av det så skyll på hormonerna :P
